Voddler

Jag fick en invite till Voddler, en variant av Spotify fast för filmer, av Egomamma. Det passar mig skitbra eftersom jag gillar filmer och har inget bättre för mig på kvällarna. Det tog mig ett tag att ladda ner programmet eftersom min dator krånglade. Efter ett tag så funkade det hyfsat så jag tänkte vänta tills på kvällen innan jag ska se på min första film.

Senare på kvällen kunde jag inte starta Internet Explorer. Hm… fick rensa hela datorn på skräp. Det var MYCKET skräp. Funkar fortfarande inte… provade ladda ner Firefox. Jag har envist vägrat innan eftersom det var dumt att ha både Explorer och Firefox. Det funkade lite bättre. Jag tänkte att det var en massa onödiga program som gjorde datorn tung. Efter en del rensningar var det samma sak. Tills det slog mig…

Voddler!

Det blev en kortromans mellan oss.

Veckans bloggtema: Tv-program

Denna vecka ät bloggtemat tv-program som vi gillar. Jag tänker gå tillbaka i minnet och skriva om ett tv-serie som jag växte upp med. Den tiden då det visades vettiga saker på tv och inte bara våld, onödig trams och massa smygreklam.

Alla som är runt tjugo och äldre måste ha sett eller hört talas om Lilla huset på prärien. Den handlar om familjen Ingalls liv under slutet av 1800-talet. Jag älskar denna serie för att den är så realistisk på nåt sätt. Alla deras problem, känslor skulle kunna hända vart som helst, närsomhelst. Ämnen som kärlek, avund, och mobbning är tidslösa. Det kan ske som bäst på 2000-talet eller 1800-talet.Det viktiga är hur man löser det. Vilken läxa vi har fått lära oss. Har vi blivit klokare?

En annan anledning till varför jag gillar denna serie oerhört mycket är dess sensmoral.Man tar till sig allt som en svamp suger åt sig vatten. Serien tar upp så många lustiga saker som sker omkring oss utan att man märker det. Tex ett avsnitt när lilla Laura blir kär i en pojke som känner hennes syster. Laura blir för första gången svartsjuk på sin syster. Man känner igen sig fullkomligt och tycker så synd om henne. På nåt magiskt sätt tar man till sig dessa personer. Man skrattar och gråter med dem. Man avgudar de snälla karaktärerna och riktigt hatar de onda. Man vill att rätt ska vara rätt och alla ska vara lyckliga, om än bara på film. Jag tittar på väldigt mycket filmer. Många har jag glömt. En del kommer jag ihåg. Lilla huset på prärien är en av dem.

Lilla huset på prärien

Här kan du läsa fler inlägg med samma tema
Sossessa
Yoanna
Vaniljlatte/Gin
Carpe Diem
AtroCious

Filmfestival, here I come!

Japp, det är klappat och klart. Eller snarare köpt och gjort. Jag har köpt en biljetter till massor av filmer som går detta året. Lite för många kanske. Fick en liten chock när notan dök upp. Jag tvekade ett tag men va fan! Är man en filmnörd så är man. Då får man leva upp till det. Punkt.

Så from 31 jan ska jag gå på bio varje dag i snitt. Det ska jag leva på i en veckans tid. En vecka med bara film och nudlar. Efter det är det bara nudlar…

Det är ingen film, det är verklighet!

Har ni någon gång tittat på en film som är så hemsk, så hemsk att ni måste säga till er själva att det är bara på film, inte i verklighet.? Mycket behövs för få mig bli rädd, känslosam men framför allt – illa till mods.  Det har hänt mig en gång…

Därför vill jag att ni ska se United 93.

Det är en skildring om dagen då United Airlines Flight 93 kapades av fyra terrorister. Troligen var målet Vita huset, CIA högkvarter eller Capitol Hill. Planet nådde aldrig sitt mål utan störtlandade utanför Shanksville i Pennsylvania.
Filmen gav dess offer ett ansikte och en chans för oss att följa deras sista dag. Dagen började som vilken annan dag som helst men som blev deras sista dag i livet.
Man hade ett slags vemod redan från början. Man kunde inte ta till sig deras glädje och planeringar inför helgen, just för att man visste. Genom hela filmen hoppades man att de skulle klara sig trots allt. Det hemska började när passagerarna tog upp kampen och gick till motattack. Då var ens hopp som störst. Man hoppades på ett lyckligt slut, man hoppas på de goda ska vinna över de onda. Men det gjorde ont. För innerst inne visste man. Att de snart ska dö. Det visste vi alla innan filmen ens börjat.
Det var vidrigt att se hur dem lyckas ta sig in i förarhytten. Men det var försent. Man kunde se ur deras perspektiv hur marken kom emot i rasande fart och allt blev svart…

Bioduken slocknade och vi alla satt i mörkret. Ingen sa något eller rörde på sig. Man tänkte på en sak, dessa människors liv slocknade på samma sätt. Poff, borta!
Jag visste inte vad jag skulle göra för att få bort den hemska känslan. Känslan av att 37 personer hade offrat sina liv för att några personer fick för sig att leka gud. Alltid när det var en hemsk film tänkte jag att ”det var en film, inte verklighet”. Men denna gång gick det inte…

Och det skrämde skiten ur mig.

 Nu, flera år senare blir jag fortfarande upprörd när jag tänker på denna film. Därför föreslår jag, nej, jag vill, önskar, ber er se på United 93. Just för att inte glömma dessa personer och den värld vi faktiskt lever i.

Andra filmer jag tipsar om
WALL-E

Fröken Upp&Ner tipsar om…

Jag vill tipsa er om världens sötaste, mest romantiska och snyggaste film. 

Titanic -släng dig i väggen! För här kommer…

 

Redan i inledningen föll jag för denna robot. Det gick rakt in i hjärtat när man såg hur han åkte runt och samlade skräp, alldeles ensam i den stora vida världen med skyskrapa efter skyskrapa av sopor. Men han var glad, glad över sitt arbete och de souvenirer han hittade. Han var så mänsklig och dundercharmig. Livet var underbart – tills han mötte Eva. En high-tech robot från ett främmande skepp. Och Walle blev förälskad.

Man blir ju lite ”kär och galen” och det gäller även robotar… 

Filmen tar upp aktuella ämnen såsom klimatförändringar,framtiden och mänsligheten. Under hela filmen satt jag med höger handen över bröstet. Det kändes som jag har fått lokalbedövning just där. Man blev alldeles varm inombords. Det är omöjligt att inte falla för denna figur!

Jag kan inte beskriva filmen på annat sätt än såhär…  OHMYGOD!

Så.. ni som inte har sett WALL-E… gå och se den NU! Annars vet ni vad ni kan köpa som julklapp.

Så himla söt bild!

Min recension om United 93, en av de planerna den 11:e sept.

Vill du har fler tips?

Många godinar på Svt Play.

Överraska med en kaka med amarettosmak.