Så kan jag skryta lite grann. Måste ju ha en ursäkt till varför jag uppdaterar så dåligt. Det är för att jag pluggar så mkt. Dans, kinesiska och manikyr. Dans och kinesiskan vet jag inte om det är ngt att skryta om men här kan ni iaf se på några konstverk som jag gjort. Inte alls så dåligt om jag får lov att säga det själv.
Om ni vill ha gratis manikyr vet ni vart ni ska vända er.
Jo, det är så här att, erhm, jag gillar prylar. Gärna sånt man kan pilla på. Tex mobiltelefoner eller datorer. Fördelarna med båda är att man kan surfa med det. Jo, jag är en internetnörd också. Älskar att sitta på bussen och dumsurfa. Då tycker jag att denna tävling passar mig bra. Man kan vinna valfritt Experia mobil. Det är ju alltid kul att vinna saker. En Experia x10 skulle vara perfekt till min data/mobil/internetberoende.
Vad väntar ni på?
Give it to me, baby!
testpilot för Philips via Smartsons. De söker folk som vill testa deras epilator. Man tackar väl inte nej till gratis tortyr? Prova ni med!
Igår köpte jag den här burken. För 889kr. Det var ju rea och man hittar alltid någoting att köpa. Sen att det inte satt någon röd prislapp på burken var ju ett mysterium. Hmm… blev jag blåst månne tro?
Det finns vissa saker man inte ska säga. Tex ska man inte nämna, kommentera eller undra och framför allt jubla över ens barn inte har varit sjuk heeelaa denna årstid. Nästa dag kommer du hitta barnet med snorig som fan i flera veckors tid. Det andra exemplet är att du inte ska klaga att du ska jobba nästa dag fastän du egentligen borde vara ledig. För då kommer du få jobba r e s t e n av veckan.
Igår klagade jag på att jag skulle upp nästa dag och jobba fastän det är min lediga dag. Imorse fick jag ett samtal. Jag ska jobba dubbla pass resten av veckan med förhoppningsvis lite halvdag på ons. För då ska jag ha en dejt med mina stora härliga robusta tvättmaskiner nere i tvättstugan. Woho!
Lärdom no. 1
Klaga aldrig över något litet för det kommer alltid bli värre.
Jag fick se ett reportage med Kissie hos Egomamma, där hon bla sa varför hon opererade sig. Bla har hon sprutat skit i sina läppar och förstorat brösten. Hur tänker man då när man som 19-åring vill operera brösten? Antingen helt fel eller ingenting. Har ni velat förändra er nån gång? Av vilka orsaker då? Själv kan jag avslöja att jag har velat göra om hela mig när jag var mindre. Det perfekta vore om man gjorde en ”face off” som i filmen med samma titel. Men då tänker jag inte endast ansiktet utan hela mig, från topp till tå. Varför kan man undra.
Enkelt, jag var inte nöjd med mig själv. Jag hade sådana kroppskomplex att jag vägrade titta mig själv i spegeln en period. Jag ville ändra så mycket på mig själv att det i praktiken kunnat resultera i en helt annan människa. Till vilken nytta? Antagligen inte nytta alls.
Roten till dessa tankar och önskemål var min dåliga självförtroende och komplex. Vart dessa komplex kommer ifrån kan man fråga sig. Tidningar, filmer, folk omkring en eller kan det vara helt enkelt från inifrån sigsjälv? Jag vet faktiskt inte. Däremot har jag slutat tänka dessa tankar, att jag ska göra om mig. Däremot dyker komplexen upp med jämna mellanrum. Det finns egentligen bara ett sätt att besegra det. – Att känna sig fin! När man känner sig fin, så försvinner de tankarna mer eller mindre. Kanske därför jag har tagit upp min träning igen. Att jag vill KÄNNA mig vältränad, slimmad och snygg, precis som tjejerna i fitnesstidningarna.
Att känna sig snygg och se snygg ut är två olika saker men har egentligen samma ”konsekvens”.
Jag fick en invite till Voddler, en variant av Spotify fast för filmer, av Egomamma. Det passar mig skitbra eftersom jag gillar filmer och har inget bättre för mig på kvällarna. Det tog mig ett tag att ladda ner programmet eftersom min dator krånglade. Efter ett tag så funkade det hyfsat så jag tänkte vänta tills på kvällen innan jag ska se på min första film.
Senare på kvällen kunde jag inte starta Internet Explorer. Hm… fick rensa hela datorn på skräp. Det var MYCKET skräp. Funkar fortfarande inte… provade ladda ner Firefox. Jag har envist vägrat innan eftersom det var dumt att ha både Explorer och Firefox. Det funkade lite bättre. Jag tänkte att det var en massa onödiga program som gjorde datorn tung. Efter en del rensningar var det samma sak. Tills det slog mig…
Voddler!
Det blev en kortromans mellan oss.
Det är vår! Luften har blivit svalare, temperaturen är inte i botten och dagarna har blivit längre.
Wooohooo! Byebye Skitsnö, hello Solgubbe!
Men framförallt så syns det på växterna och träden. Kanske inte alla sorters men definitivt några. Bland annat syns det på den mastodont växt jag har hemma. Den brukade blomma med jämna mellanrum tills en dag… grönt grönt grönt. Tillochmed jag skrumpnar ihop, inte konstigt den vägrar blomma. Tills nu!! Nu blommar den för fullt bara på några veckor. Jag har två olika krukor som jag försöker ta bilder på med jämna mellanrum för att se hur de utvecklas. Jag vet, apnördig grej. Men det är kul!!! -Och jättesnygga bilder. Jag kanske gör en stor collage på bilderna.
Här får ni ett smakprov på en kruka vi har gett bort som gåva när den var en pytteliten planta.
Igår har jag betalat för att bli torterad. Japp, inte nog att det svider i plånboken utan även bokstavligt talat på kroppen. Men det är det värt. Hellre lite sveda än en massa flådd skinn och sår. Så vad pratar jag om… jo VAXNING. Jävligt effektivt och bokstavligt j ä v l i g t ont!
Hur mycket kalaset gick på? Jag var tvungen att ge bort min bäste vän Christoffer Polhem…
Japp, jag har hittat ett nytt jobb. Eller snarare så har jobbet hittat mig. Japp på mobilen och allt. Värsta high tec! Härom dan fick jag ett samtal från min söte kusse (asså kusin, till er som inte hajar slangord) som går på frisörskolan. Hon frågade om jag ville bli hennes hårmodell. Hon sökte en med axellångt hår som kunde tidigt på dan. Eftersom jag är så snäll så lovade jag henne även om det innebar att jag fick offra min sovmorgon. Igår kl 10 var jag på plats, redo att bli försökskanin.
Dagens to do-lista var huvudmassage, schamponering och sist föning. Huvudmassage kl 10 var farligt farligt. Man har somnat för mindre. Efteråt var det schamponering, det var också sömnframkallande. Fy fan, jag hade inget minne av frisörbesök brukade vara såhär??? Sen var det dags för den stora utmaningen, föning. Fy sjutton vad härligt att bara sitta still och bli ompysslad. Inte behövde tänka på någonting, bara känna hur mitt hår blir slätare, finare och framför allt snyggare. Oj, va långt mitt hår hade blivit. Jag trodde det var axellångt men det hade växt ännu mer sen sist. På spegeln kunde jag se att det slutade någonstans vid armhålan typ. När hela håret hade fönats färdig skulle hårtopparna plattas lite och resultatet var häpnadsväckande! Plötsligt hade jag långt hår med sidbena, en riktig frisyr alltså. Woho, mitt ursprungliga frisyr har kommit tillbaka. Lycka för en som alltid gått runt med uppsatt hår i en tofs.
Läraren kom för att inspektera jobbet. Mycket bra, sa han! Sen berättade han att mitt hår tillhör kategorin ”glashår”. Det är svårt att bearbeta för allt bara försvinner efter ett tag. Saker och ting har svårt att fästa. Jaha, typiskt asiatisk hår.
Nu sitter jag med fortfarande med det, slät,fluffig och parfymerad hår. Jag hade inte hjärta att tvätta det igår, fast det kanske jag borde göra. Jag använder ju egentligen bara balsam (japp, ni läste rätt!) för att tvätta mitt hår så salongsschampo är eg för starkt för mig. Nu har jag en massa klåda i hårbotten istället. Men det var kul så länge det varade.
Hoppas mitt nya jobb ringer mig snart igen!
Jag läser just nu ”Tusen strålande solar” av Khaled Hosseini. Den här boken har jag hört så mycket om. Att den både är hemsk, otroligt bra, sorgligt. Ja ni fattar, alla ord som beskriver en bok mycket positivt. Ofta så brukar jag läsa sådana böcker som folk tycker är bra. Men denna har tvekat för jag är rädd för att den ska vara för bra, för sorgligt. Jag är känslig för sådana böcker. De ger mig en klump i magen och en stickande känsla i hjärtat. Som sagt, jag är feg helt enkelt.
Tills nu.
Tills min kusin på 18 år som har läst den i skolan och tycker jag ska läsa den. Så klart man inte fegar ur då! Sagt och gjort börjar jag läsa den och jag har läst halva boken på en dag! Den är så himla detaljerat att jag kan se alla husen, floden och bergen. Jag kan känna hennes glädje och hjälplöshet, känna allt! Boken handlar om Mariam som blir bortgift till en nästan 20 år äldre man. Den handlar om ett glädjerikt Afganistan där alla kan gå fritt i sitt eget land. Där alla, både män och kvinnor arbetar och studerar, sida vid sida. Man kan också läsa om deras ideologi, deras tro och traditioner. Varför en del män vill att deras fruar ska bära Hiqab och varför dessa kvinnor är villig att själv låta sig döljas av denna plagg.
I ett stycke fick Mariams make, Rashid, besök av hans kompisar och då fick hon gå upp i rummet och stanna där. Jag citerar,
”Rashid hade sagt åt Mariam att hon inte fick komma ner förrän besökarna hade gått. Det gjorde Mariam något. Sanningen var att hon till och med kände sig lite smickrad. Rashid betraktade det de två hade tillsammans som något heligt. Hennes heder, hennese namoos, var värd att vaktas. Hans beskyddande inställning fick henne att känna sig värdefull. Uppskattad och värdefull.”
Jag har lite förståelse för hennes resonemang och tankar. Det är samma sak inom vår kultur men då döljer vi inte oss med tyg och sjalar eller undviker män. Snarare så visar vi upp oss. Vi klär oss korrekt, vi pratar korrekt, vi uppför oss korrekt. Vi låter orden, kunskapen och vårt beteende som våra föräldrar har lärt ut, tala för oss. Genom att göra allt rätt visar vi hur väluppfostrade vi är. Vi visar att våra fäder tar hand om oss och vår utbildning, att våra mödrar visar hur man tar hand om sin familj och hushållet. Vi asiatiska kvinnor behåller våra heder genom att tala för oss, visa att vi är en exemplarisk dotter och fru. Inte genom att dölja oss bakom ett plagg och gömma oss för samhället.
Hela boken ger mig magont och ett hugg i hjärtat. Att läsa om dessa kvinnor som inte kan göra något annat är stå ut. Stå ut förnedringen, stå ut med att inte synas. Stå ut våldet. Jag är glad över att jag inte behöver vara en av dem samtidigt som jag gråter över att det finnas flera miljoner som faktist lever så -fortfarande.
Det är vår! Känner ni? Solen skiner, fåglarna kvittrar och blommorna är redo att slå ut. Mm… jag känner allt det där när jag blundar och tänker tillbaka.
OM det vore vår nu, skulle jag vilja ta en promenad och andas in våren, höra fåglarna och kisa mot himlen. Känna ruset inom mig, ruset som säger ”det är vår, det är sol, det är VARMT.” Allt detta är som ett enda stort lyckopiller för mig. Jag sprattlar, snubblar och fnissar mig fram längs vägen. Med ett stort jäkla flin på ansiktet att folk tror jag är knäpp. Det är jag, vår-knäpp. Haha! Jag skulle ägna en timme åt att välja kläder. Det finns oändligt mycket att välja på och jag vill ha alltihop. Efter det ska jag ha smink på mig. Naturligvis ska jag sminka mig. Gör inte alla tjejer det? -Året runt? Förutom jag då som sminkar mig endast under våren och sommaren. Resten av året går jag runt blek som ett lakan. Mitt i all lyckorus plockar jag även fram min kamera. En gammal goding som följer mig vart som helst under vissa perioder. Jag älskar blommor, färger och djur. Allt det dyker fram under våren och sommaren för att sakta dra sig tillbaka under hösten. Därför älskar jag fota under dessa tider.
Som ni märker är jag en vårmänniska. Speciellt när min älsklingsblomma slår ut ganska nära min födelsedag. Det är lycka!
Men i år tror jag på en annan slags vår. Jag tror på blommor, fågelkvitter och Regn. Japp, det måste vara regn. Även om jag föredrar sol så får det bli lite regn. För hur sjutton ska vi annars få bort all jädrans snö som finns överallt? Vi får ju inte slänga ner det i havet och jag vill inte vakna i April och se snö. Usch, jag blir deppig vid tanken. Nä, jag är beredd på REGN. Därför fick mina nya vårskor bli ett par sexiga stövlar.
För att koppla allt min babbel om vår till veckans tema, vårminnen, så bjuder jag på en bild som beskriver vår för mig. Och sen är jag ganska stolt över bilden. Glad övar att jag hann trycka på kameran innan krabban ramlade över kanten. Haha!
Bilden som jag tog för längesen.
Fler som har skrivit om samma tema:
Jagochliten
Ab imo pectore
Melilli
Igår besökte jag ett av årets höjdpunkter -bokrean! Jag har redan prickat in en del böcker men det gäller att sålla. I år ska jag lägga band på mig själv och inte köpa en massa böcker. Det brukar vara en tradition att jag köper mer än vad jag planerade. Men det ska bli ändringar på tänkte jag! Shoppingturen ägde rum i Göteborgs Nordstan, där jag även åt en jättegod och nyttig lunch på Slim Food. En salladsbar där man kunde välja vad man vill ha i sin sallad. Jag valde pasta med lite olika grönsaker, kyckling, räkor och fetaost. Till det en vitlöksdressing. De som känner mig blir inte alls förvånad, jag väljer vitlök till ALLT! Haha!
Efter det började jag beta av ställen som hade bokrea. Jag irrade runt där och hade världens beslutsångest. Vilken bok ska jag köpa, allihopa eller 2-3 st? Det fick tillslut bli Twilight, del 4 och Kepplers Hypnotisören. Sedan gick jag till Café Barista.
Café Barista ligger inne i ett galleri med generösa sittplatser. Mysigt ställe med modern och snygg inredning. Jag tänkte först beställa en cappuccino men när jag såg deras meny blev jag sugen på något annat. Idag har varit varmaste dagen på hela vintern. Just då kändes en kall och krämig kaffe perfekt. Det fanns olika varianter med iskaffe men jag fastnade för en Iscappuccino. En kall cappuccino med socker och grädde på toppen. Det tog ett tag att göra den men det var den värt. Definitvt! Kaffet var lagom starkt kaffe som kan vara en aning sött för den som inte brukar dricka med socker. Grädden gör den krämigt och rundar av smaken på ett bra sätt. Jag trodde att det skulle vara jättekallt och man fick isiga fingar men tji fick jag! Kaffet serverades i en speciell kopp som har två tunna glasväggar med luft mellan. Vilket gör att man inte känner av vätskans egentliga temperatur. Passar exemplariskt till både kalla och varma drycker. Där satt jag och njöt av mitt goda nya favoritdryck samtidigt som jag började läsa i min nya bok. Kvalitétstid kallar jag det!
Dagen slutade med ett ytterligare inköp men det får bli nästa inlägg.
Jag råkade hitta detta recpet när jag rensade mina saker. Det skrev jag när jag var inne på sjukhuset under julen. Tyckte det lät spännande och skrev ner det på en servett. Haha! Nu ska jag skriva det i min blogg så jag inte tappar bort det. Även om julen är förbi så är det fortfarande snö ute. Kan man säga att det är vinter än?
Adventskaka med saffran och glögg
25g jäst för söta degar
2,5dl mjölk, 37 grader
½g saffran
3/4dl socker
1krm salt
7dl vetemjöl
75g mjukt smör
Fyllning
150g mandelmassa
50g mjukt smör
½dl eussin
3msk glögg
Pensling1 ägg
Dekor
50g mandelspån florsocker
Ugn: 200C
Gör så här:
1. Smula jästen i en bunke. Häll över mjölken och rör tills jästen har löst sig. Tillsätt stött saffran, socker, salt och det mesta av mjölet. Blanda till en deg. Tillsätt smöret i klickar och arbeta ihop till en smidig deg. Låt jäsa övertäckt i ca 40 minuter.
2. Mixa mandelmassa, smör, russin och glögg till fyllningen. Ta upp degen på mjölat bakbord och arbeta ihop den. Dela degen i två bitar som kavlas till runda plattor, ca 30 cm i diameter. Lägg en degplatta på en plåt med bakplåtspapper.
3. Bred fyllningen på plattan, spara en ca 2 cm bred kant. Pensla kanten med vatten. Rulla upp den andra degplattan på kavelpinnen och rulla ut den över fyllningen. Tryck ihop kanterna med handen.
4. Klipp ett flätmönster runt om kakans kant och vik degflikarna inåt. Låt jäsa, ca 30 minuter. Pensla kakan med uppvispat ägg och strö över mandelspån. Grädda i nedre delen av ugnen, ca 25 minuter. Låt kakan svalna på brödgaller. Pudra över florsocker före serveringen.
Tips!
Låt gärna russinen ligga och dra i glöggen, ca 1 timme.
Hela artikeln hittar ni här. Även bilden har jag tagit därifrån.
Denna vecka ät bloggtemat tv-program som vi gillar. Jag tänker gå tillbaka i minnet och skriva om ett tv-serie som jag växte upp med. Den tiden då det visades vettiga saker på tv och inte bara våld, onödig trams och massa smygreklam.
Alla som är runt tjugo och äldre måste ha sett eller hört talas om Lilla huset på prärien. Den handlar om familjen Ingalls liv under slutet av 1800-talet. Jag älskar denna serie för att den är så realistisk på nåt sätt. Alla deras problem, känslor skulle kunna hända vart som helst, närsomhelst. Ämnen som kärlek, avund, och mobbning är tidslösa. Det kan ske som bäst på 2000-talet eller 1800-talet.Det viktiga är hur man löser det. Vilken läxa vi har fått lära oss. Har vi blivit klokare?
En annan anledning till varför jag gillar denna serie oerhört mycket är dess sensmoral.Man tar till sig allt som en svamp suger åt sig vatten. Serien tar upp så många lustiga saker som sker omkring oss utan att man märker det. Tex ett avsnitt när lilla Laura blir kär i en pojke som känner hennes syster. Laura blir för första gången svartsjuk på sin syster. Man känner igen sig fullkomligt och tycker så synd om henne. På nåt magiskt sätt tar man till sig dessa personer. Man skrattar och gråter med dem. Man avgudar de snälla karaktärerna och riktigt hatar de onda. Man vill att rätt ska vara rätt och alla ska vara lyckliga, om än bara på film. Jag tittar på väldigt mycket filmer. Många har jag glömt. En del kommer jag ihåg. Lilla huset på prärien är en av dem.
Lilla huset på prärien
Här kan du läsa fler inlägg med samma tema
Sossessa
Yoanna
Vaniljlatte/Gin
Carpe Diem
AtroCious
Japp, det är klappat och klart. Eller snarare köpt och gjort. Jag har köpt en biljetter till massor av filmer som går detta året. Lite för många kanske. Fick en liten chock när notan dök upp. Jag tvekade ett tag men va fan! Är man en filmnörd så är man. Då får man leva upp till det. Punkt.
Så from 31 jan ska jag gå på bio varje dag i snitt. Det ska jag leva på i en veckans tid. En vecka med bara film och nudlar. Efter det är det bara nudlar…
Jag är så glad!!!
I flera dagar har jag gått och våndats över att jag aktivt väljer bort en viss sak. Att donera pengar till de olika projekt som hjälper Haiti som just nu. Dels så känner jag att jag inte kan skänka några pengar för jag behöver alla slantar jag kan hitta. Dels så vet jag inte vilka jag ska ge till. Röda Korset, Läkare utan gränser eller statsmissionen? Det är viktig med mat och framtida arbeten. Men all medicin och sjukvård är också nödvändiga i sådana situationer. Det kanske lutar mot Läkare utan gränser… Men innan jag hann bestämma mig fick jag ett alldeles underbart mejl idag.
Röda Korset ska anordna 2 välgörenhetsgalor för att samla in pengar till Haiti. Det ena är under en sportevenemang och det andra är på en nattklubb. Gissa vilket jag ska välja… -Bingo! På nattklubben går entré- och garderobkostnaden går direkt till börsen. Bara det är superbra, tycker jag! Sen är det flera band som ställer upp gratis för att spela lite musik och på så sätt locka till sig folk. Mitt och andra volontärers jobb är att stå vid kassan eller garderoben och stoppa ner pengarna i börsen. Eller så kan vi mingla runt och skaka på boobsen erhm, jag menar börsen och charma till oss ytterligare lite pengar till de behövande.
Nu hoppas jag att det är många många många som kommer då. Gärna givmilda och snygga såna.
Om ni vill vara med och dra ett strå, kontakta mig så får ni en knuff i rätt riktning. Eller så kan du välja och vraka bland dessa hjälporganisationer här.
Eller så kan du gå direkt till Röda Korsets hemsida och sätta in pengar på deras bg/pg-konto. Detta är det optimala sättet för då hela din summa går till rätt ändamål.
Tänk er detta:
Du vaknar upp efter en lång och härlig skönhetssömn. Brygger kaffe och sätter på datorn för att läsa nyheterna på nätet. Du dukar fram kopp,socker och ska ta fram mjölken ur kylskåpet. Du letar och letar och letar men hittar inte det! Va gör du då? Svartkaffe med socker funkar inte! punkt.
Då finns det bara ett alternativ kvar. Skippa morgonkaffet! Eller så gör du som jag gör…
Ersätter mjölk med GLASSSS!!!
Fan va smart jag känner mig nu. Fy Fan asså! Nu har jag den godaste morgonkaffet ever.
Och ja, jag SKA träna senare ikväll.
Ibland kan något litet lysa upp ens dag. För några veckor sedan hade jag lovat Carpe Diem fixa en header på photoshop. Detta var strax innan mitt eget projekt kickade igång. Jag var rädd att det skulle bli försenad eller tom inte bli av. Men ibland häder det. Ibland så råkar man över en del bilder som ger en sån inspiration att man måste prova sin idé. Även om klockan är över midnatt och ögonen går i kors. Man bara måste…
Detta hände häromdan. Kanske inte så sen på dygnet menjag var ändå tillräckligt trött. Ändå kunde jag inte låta bli när jag fick se på dem bilderna. Jag valde den som passade blogg bäst. Resterande sparade jag till min egen. Har ni tur kanske jag kan bjuda på en sneakpeak under veckan.
Men bara en snabbis.
Jag är för kär i min nuvarande för att byta bort den helt.
Kika in i Carpe Diem för att spana mitt första steg mot framtidens webbdesigner.
Eller åtminstone ”head(er)designer”.
