Det gör så ont! Tänk att du har gjort så stor påverkan på mig. Saknar ditt leende, dina starka händer och dina beskyddande armar. Saknar dina positiva ord som jagar bort mina demoner, som lockar fram ängeln inom mig.
Hur kan en endaste person göra så stor avtryck inom mig? Hur kan du då försvinna från mig?
Hör du mitt hjärta?
Dunk dunk … dunk dunk.. dunk dunk…
Om du lägger din hand på min bröst så känner du slaget men inte smärtan. Men jag kan lova dig att för varje slag så vill jag slita ut mitt hjärta för det är nästan bättre än och känna den bultande smärtan.
Men du… va inte orolig. Det går över. Det kommer att dunka mindre och göra mindre ont. Som om någon har sprutat in bedövningsmedel. Det känns ganska bra faktiskt. Tills nästa gång. Tills nästa gång det händer igen..
Jag saknar dig. Jättemycket!





Jag har varit sjuk sen igår, lite hängig, snuvig och yr i mössan. Inget allvarligt utan mer som en urladdad batteri. Jag var dålig redan på lördagen men jag visste att det skulle vara lugnt på jobbet så jag gick dit ändå. Jag kommer ju vara ledig nästa dag så det va synd och slita upp min kollega från hennes ledighet, lördag och allt. Men det var segt. För snabba rörelser gjorde mig yr i mössan och jag måste vara beredd på att huka mig ner för att nysa i armvecket var 10e minut. Mycket irriterande!



