Jag trodde jag skulle bli kvitt mina dåliga vanor. Jag trodde jag inte skulle bli påverkad av någon eller något.
Men det har jag gjort. BIG TIME!
Det svider, som alkogel på skrapsår. Det blöder, som ett öppet sår. Men det är inget sår. Det är mitt hjärta, mitt innersta, det mest sårbara jag har. Och du gjorde det, du skar ett snitt. Ett litet mikro snitt, utan att ens veta om det. Och jag lät dig göra det, utan att ens stoppa dig. Vad gör jag nu när det svider, blöder och bultar?
Fan, jag som har lovat mig själv att inte låta något sådant hända igen. Varför varför varför dök du upp den dan? Varför kunde du inte bara ignorera migfrån första början? Varför ingorerar du mig efter du har fått min uppmärksamhet?
Nu sitter jag här och är rädd för allt som har med dig att göra. Jag blänger på de som är lång och smal. Jag ryser när jag ser de som klär sig i skjorta med uppvikta armar.
Som dig.
Jag känner mig som en kanin.
Och du är trollkarlen med den höga hatten.
