Ända sedan jag var liten har mormor alltid lärt mig att man ska hjälpa sina nära och kära. Även om man inte tjänar på det eller får ett tack så ska man göra det. För man ska ta hand om varandra. Jag håller med henne. Om alla ska tänka på sig själva så blir världen ganska kallt och omänsklig.
”Jag hjälper dig och du hjälper mig.” var ju mormors motto.
Så, vad har jag gjort? Jo, jag har sprungit fram och tillbaka, ibland omvägar, för att göra andra en massa tjänster -utan ett öre eller ett tack. Det gör mig ingeting för man ska ju ta hand om ”varandra”. Men ibland funderar jag verkligen på vem är det som tar hand om vem. Vem är det som får hålla tillbaka för fridens skull. Är man då snäll eller smart?
Jag har fått hålla tillbaka mycket, så mycket att det känns som en övertryck och kan när som helst explodera. Jag vet inte heller vart jag kan pysa ut all tryck. Ingen vill höra en massa gnäll och tjat i all evighet. Om jag mot all förmodan tar upp det med rätt personer så klassar de mig som egoistisk, elak, en person som kräver millimeters rättvisa. Jag vill inte bli hatad. Jag vill bli en snäll typ, en älskad typ. Men ska det innebära att man ska bli överkörd? Jag kräver inget sånt. Utan vanlig hederlig vett där mina grejer är mitt och dina grejer är ditt. Inte mina grejer är vårt och dina grejer är enbart ditt.
Ska man vara som en hök och vakta sina saker? Väga sina relationer med sina vänner och familj. Vem har jag mest nytta utav? Vem kan jag dra mest fördel från? Herregud, detta hade mormor inte sagt något om. Hon sa inte att man ska utnjyttja sina egna och samtidigt mjölka ur dem det sista som finns kvar. Hon sa inte att man ska bete som svin med pengar som enda tanke. Det var mycket saker som min mormor inte sa men som ändå händer.
Hur ska man göra för att vara snäll men inte dum? För det är vad jag känner mig just nu! Riktig korkad och dum som låter andra blåsa mig och tänka att det ordnar sig förr eller senare. Kan ni gissa vad det ironiska är? Jo, att jag istället för att vara jättearg, upprörd och förbannad, så har jag varit jätteledsen, besviken och uppgiven. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Ska jag slå näven i bordet och kräva kompensation för varenda öre, sekund och energi som jag har lagt ner – ”för allas skull”?
Men vet ni vad det enda jag vill göra nu? Jo, jag vill bara slita ut mitt hjärta för det gör så jäkla in i helvets ont. Jag vill kunna samla upp alla tårar som rinner nerför kinderna i en spann och sen bara kasta på dem. Visa att det är mina sista tårar och energi som jag lägger ner på er.
Förlåt mormor, för att jag inte kan vara andra till lags längre.
Förlåt mormor, för att jag inte prioriterar andras viljor framför mina.
Förlåt mormor, för att jag från och med nu ifråga sätter allt och alla.
Förlåt mormor men från och med nu ska jag vara en riktig BITCH som bara tänker på tre saker. Jag, Mitt och Mig själv.
Fy fasen va gött! Jag fick godkänd på del 8 av min körlärare. Del 8, riskbedömning, avsökning och planering. Jag har kämpat med det tusen år, känns det som. Visst händer det att hon får bromsa åt mig men det har gått mkt bättre nu när jag kan köra flera ggr i sträck. Nästa lektion är det stadskörning. Gaaaah!!!!
