Mitt MDB projekt börjar bli färdig. Nu är det mest småpill kvar som ska fixas. Jag har redan tagit bort lösenordet så den är till allmänhetens förfogande. Men varför är jag inte alls lika glad som jag borde? Det borde jag ju bli. Min blogg med mina egna inlägg och min personliga layout, är äntligen KLAR. Borde jag inte hoppa och skutta och jubla?
Jag ÄR glad men samtidigt lite ledsen också. Ungefär samma känsla som när man ska byta skola efter flera år i en och samma klass. Nu måste jag säga hejdå till denna blogg, som jag faktiskt börjat ta till mig. En perfekt header med ganska (väldigt!) enkel bakgrund. På något omedvetet sätt har jag lärt mig att gilla denna layout som jag ibörjan var något nöjd med. Sedär, människan är anpassningsbar och kan vända på det mesta till något positivt. Jag vet att jag kommer gilla min nya blogg minst lika mycket om inte ännu mer. Allting tar sin lilla tid bara. Därför är det en nervositet blandat med vemod som jag säger:
Välkommen till min nya blogg, http://mittlivuppochner.se.
… ge bloggen en chans så kommer du se dess charm.
Tänk er detta:
Du vaknar upp efter en lång och härlig skönhetssömn. Brygger kaffe och sätter på datorn för att läsa nyheterna på nätet. Du dukar fram kopp,socker och ska ta fram mjölken ur kylskåpet. Du letar och letar och letar men hittar inte det! Va gör du då? Svartkaffe med socker funkar inte! punkt.
Då finns det bara ett alternativ kvar. Skippa morgonkaffet! Eller så gör du som jag gör…
Ersätter mjölk med GLASSSS!!!
Fan va smart jag känner mig nu. Fy Fan asså! Nu har jag den godaste morgonkaffet ever.
Och ja, jag SKA träna senare ikväll.
Ibland kan något litet lysa upp ens dag. För några veckor sedan hade jag lovat Carpe Diem fixa en header på photoshop. Detta var strax innan mitt eget projekt kickade igång. Jag var rädd att det skulle bli försenad eller tom inte bli av. Men ibland häder det. Ibland så råkar man över en del bilder som ger en sån inspiration att man måste prova sin idé. Även om klockan är över midnatt och ögonen går i kors. Man bara måste…
Detta hände häromdan. Kanske inte så sen på dygnet menjag var ändå tillräckligt trött. Ändå kunde jag inte låta bli när jag fick se på dem bilderna. Jag valde den som passade blogg bäst. Resterande sparade jag till min egen. Har ni tur kanske jag kan bjuda på en sneakpeak under veckan.
Men bara en snabbis.
Jag är för kär i min nuvarande för att byta bort den helt.
Kika in i Carpe Diem för att spana mitt första steg mot framtidens webbdesigner.
Eller åtminstone ”head(er)designer”.
Ibland vill inte saker och ting funka som det ska. Självklart är det något som ska gå helt rakt åt helvetet. Självklart är den person som drabbas av det… MOI!
Ska man bli sur eller arg eller skitpissarg?
”Amen, det är bara logga in här och öppna programmet där och ladda upp filen dit.” Skitenkelt -OM man kommer åt allting. Jag kan varken logga in, öppna upp eller ladda något. Är det jag som är dum i huvet som behöver en ”blog manual for dummies” eller är det någon/ något som jävlas med mig?
OM det är någon jävel som sitter någonstans och tycker allt det här är skitkul. Då jävlar, säger jag…
DÅ JÄVLAR!!!
Bäst ni skickar min programmerare omedelbums. Skitsamma om han är snygg,rik,sexig eller töntig…
Idag vaknade jag med ett glädje som påminner om julafton. För idag ska min fina, söta och underbara väska. Kl 8 vaknade jag och tvättade kläder, sopade och våttorkade hela huset. Gjorde rent badrummet och polerade köket. Just det, höll nästan på att glömma, jag rullade ut mattan också.
Starx efter kl ett kom de. Mina släktingar från sin vinterresa. De hade med sig 10000000 olika saker. Det var så mycket saker att man kunde tro att det var gratisutdelning. Efter 100:e väskan hörde jag mitt namn ropa. Jag var inte med och packade upp sakerna. Självklart var jag utomräckhåll för det men ändå beredd då min väska dök upp. Äntligen! Jag kände mig alldeles upprymd. Äntligen skulle jag få min väska. Min min min…
Jag dansade ut ur rummet och in till paradiset där min älsking befann sig…
och hamnade i helvetet.
Inget tvivel om den saken! Ängel Gabriel strödde sina gyllene popcorn längs stigen som jag trodde ledde mig rätt. Men det var helt fel. Kände hur jag snubblade över min stora besvikenhet och föll…
och föll…
och sen jag föll lite till…
med en duns!
Här ligger jag nu i min stora besvikenhet nere i min lilla igloo. Helt stilla, för chockad för att röra mig, bli arg, ledsen eller ens försöka tycka om min nya väska. Det är egentligen inget fel på den. Det är bara inte rätt väska.
Nä nu ska jag svimma lite till. Sen ska jag leta upp en glass och begrunda över nästa steg.
Försöka gilla min nya väska. Eller sälja min själ till djävulen för att köpa VÄSKAN.
Här kan ni läsa om den rätta väskan.
Det sker runt omkring oss hela tiden med ursäkten: ”Ingen märker det” eller ”Alla gör det”. Att sno från sitt jobb. En del tycker inte ens det är att snatta, snarare en självklarhet. Denna självklara attityd får mig att tänka på något annat. Hur det är om man tar ett steg längre. När man inte tar hem en penna av en vana utan när man har snatteri som jobb. Jag har tagit mig friheten och ger veckans bloggtema en liten tvist.
Fröken UppochNers bloggtema: Att snatta som jobb
Överallt kan man läsa att snatteri är butikernas största problem. Oavsett vilket säkerhetssystem eller antal väktare dem har så lyckas de jävlarna rafsa åt sig saker. In med tomma fickor, ut med halva butiken – obetalda. Hur lyckas de? Och framför allt VARFÖR?
Jag antar för att det är enkelt och framför allt lönsamt. Tänk er, ni tar en sak som kostar för er 0 kr. Denna pryl kan ni sälja vidare för tex halva priset och ni tjänar ändå på det. Frågan är vem köper dessa saker? – Svar: ALLA! Nu överdriver jag med alla men det är nästan sant. När jag var liten skedde sådana här försäljningar på udda ställen. Man kunde åka 1 timme med flera bussbyten. Tillslut kunde man hamna hemma hos en bekants bekant i någon okänd förort. Nu sker det överallt. Ute i förorten, i centrum, och inte minst på internet. Åh, underbara, älskade Tradera och framförallt Blocket. Så fina, lyxiga saker för en billig slant. Blir folk inte misstänksamma? Jo, men bryr dem sig? Inte så värst mycket. Det är pengarna som styr och framför allt är det lättare att slå undan samvetet. Det är lättare att klicka hem saker än att stå och betala kontant till någon snubbe på gatan. Även om det är samma princip.
Jag kan erkänna att jag har åkt till bekantens bekant i förorten. Jag skyller på den klassiska frasen ”ung och naiv”, vilket jag också var. 15-16 år gammal åkte jag med en släkting till hennes kompis ute i någon håla. Framme så tog denne person fram allt hon hade till ”försäljning”. Ojojoj, det var allt från smink, parfym, kläder till mer udda saker som elektronik, knivar, stekpannor. Jag var mer fascinerad över hela fenomenet än varorna. Jag tyckte det var kul med så billiga saker men samtidigt så visste jag att det var fel. Man snor inte och man köper inte heller inte stöldgods. Medan min släkting, hon pekade i princip på allt som fanns där. Det var första och sista gången jag gjorde något sådant. Sen kanske jag råkat klicka hem något suspekt på tradera också.
Lite kul det där med etik och moral. – Så länge det intehandlar om MIG så är det fullkomligt ok. Det är ju sådana som min släkting som gör att hela fenomenet existerar. Produkt och efterfrågan gäller precis överallt. Ibland blir man mörkrädd, riktig mörkrädd. Vart är vi människor på väg? Var är våra samveten och moral? Du skulle aldrig i ditt liv gå in i en butik och lägga ner en burk i väskan men du stödjer de som har gjort det – med ett leende. Är det sånt här vi lär ut till våra barn?
Andra som skrivit om samma tema Att snatta från sitt jobb.
Ibland går jag på rosa moln. Tror att allt är så himla lätt och skitenkelt att fixa. Med lite jävla anama ska allt lösa sig. Eller? Nja, inte så enkelt.
Jag har tänkt skaffa ett eget domän och flytta hela min älskade blogg till ett eget webhotell. Min dröm är att bli oberoende av WordPress. Där jag kan ha vilken layout jag vill. Skriva med vilka typsnitt och storlekar jag känner för. Helt och hållet efter min fantasi.
Projekt MBD (Min drömblogg) börjar ta form i min hjärna. Jag surfade runt och letade efter information om olika webbhotell. Efter mycket velande så har jag bestämt mig vilket jag ska ha. Men det får bli en hemlighet så länge. Jag har även skaffat mig ett domän. Med dessa två saker är jag redo att sparka igång mitt projekt.
Trodde jag.
Först skulle jag flytta över min domän. Fine, det klarade jag efter ett tag. Och lyckas ladda ner wordpress programmet till min webhotell. Men sen då? Nu kommer själva script och kodningsdelen som jag är lite allergisk mot. Reaktionen blir att min hjärna får en blackout och minns ingenting. Det hände i gymnasiet när jag läste Data&IT. Jag säger bara,blackout är inget kul. Därför undviker jag det gärna. Tills nu…
Jag är villig att lära mig det! Även om jag känner mig lite som Rainman och behöver ta små små steg i taget. Det svåra är inte att lära sig utan VEM LÄR MIG? Jag sitter här och vet inte ens vilken knapp jag ska trycka på härnäst. Jag skulle behöva en Ikea manual.
Nä, jag ger upp för dan. Går och lägger mig istället. Förhoppningsvis drömmer jag om min bloggprins som kommer och räddar mig. Eller om någon snygg, snäll och sexig programmerare. Eller kanske båda delarna.
Ibland vill man göra det man inte kan. Just nu vill jag göra som många andra gör. Att bli stucken, tappad och sen känna sig duktig. Självklart pratar jag om att donera blod. Det är enkelt, snabbt och gratis i den aspekten att man inte förlorar något på det. Framför allt är det nödvändigt. I år har vi haft en jobbig jul. Kyla och dåligt väder, vilket leder till många olyckor. Dessa ökar antalet efterfrågan på blod. Nu är det blodbrist på större delar av landet.
Det gör ont i mig att se detta! För det är ju (hyfsat) lätt att ge blod. Tyvärr gäller det inte alla. De är lite strikta med sina blodgivare. Men det förstår man och det är ju egentligen bra. Så, därför uppmanar er alla som kan, GE BLOD -NU!
Detta gäller ju tyvärr inte mig. Alla utom mig - och bögarna.
Klicka på knappen för att komma till deras hemsida
Har det hänt er att en person springer fram till er på stan med en lapp: ” Please help me! I have no money and my children are hungry! Please!” Denna person vill givetvis att du ska skänka en liten slant. Självklart vill man det MEN vad händer om man stötter på 10 sådana på en dag? Hur gör man då, att ge eller inte ge? Tillslut har man inget val än att inte ge ALLS.
Men är det rätt metod? Det känns så himla elakt att inte hjälpa andra när man faktiskt kan. Samtidigt vill man inte sätta detta i system. Att människor från fattiga länder åker till de rika och tigger på stan. Ska man då gynna dessa människor?
Egentligen är det hemskt! Tänk er: Ni har det så fattigt att ni måste lämna familj och hem för att åka till ett annat rikare land och leva som tiggare. För det är vad dessa gör varje dag, från morgon till kväll. -I denna kyla! Vem gör det frivilligt? Det är ju inhumant! Sverige måste ha givmilda invånare för man ser detta fenomen allt vanligare i de större städerna. Samtidigt så kan varken polisen eller myndigeheterna göra något åt saken. Det är ju inte olagligt att tigga här i Sverige. Däremot ska vi inte vara kända som Tiggarnas mecka. Det måste vara fel någonstans i systemet. Vem i helsike är villig att vara tiggare? Ingen människa ska vara behöva stå på gatan och leva på andras pengar. Ingen ska behöva sälja sin värdighet på detta sättet.
Jag är verkligen klyven. Man har ju fått lära sig sen liten att man ska dela med sig och hjälpa andra. Samtidigt så vet man inte vem man ska ge? Han som står på alla fyra mitt på gatan i denna kyla utan något att skydda sig mot kylan eller hon som är alldeles stelfrusen och blåser i sin flöjt hela dagarna utan vila?
Vissa dagar känner man sig liten och ynklig mot alla världens orättvisor. Idag är en sådan dag.
Ps. Observera att jag inte menar de som går omkring och samlar burkar eller tigger, lever snålt och har en massa prylar hemma eller miljarder på kontot. Dessa får inget medlidande av mig. Snarare kan de få en spark i arlset om de så vill. De gör att man blir skeptisk och drar alla över en kam. Samtidigt är jag imponerad av deras förmåga att hålla i pengarna. Skulle behöva en dos av det. Ds
Hipp Hipp Hurra för det är ingen vanlig dag idag. För det är semledag idag.
Hipp Hipp Hurra för det är ingen vanlig dag imorgon. För det är semledag imorgon.
Hipp Hipp Hurra för det finns inga vanliga dagar. För det är semledagar alla dagar!
Bild från Arlas hemsida
HIPP HIPP HURRA!
Veckans bloggtema: Dåligt samvete
Vad händer när man självmant går in i sin favoritbutik som har 50 % rea? Speciellt när man precis har köpt en svindyr klänning och svurit med handen på hjärtat att inte shoppa på månader. Jo – man får dåligt samvete. Inte fan blir det bättre när man går därifrån med en shoppingbag.
Men jag kan förklara.
- Det är en klänning.
- Den är en lagom lång.
- För mig som är kort liten behövs det lagom långa klänningar 24/7.
Som sagt, jag har många anledningar till att köpa den. Men den största är trots allt: Den sitter jävligt bra på mig. Önskar nästan att den inte gjorde det. För tänk er, en superfin klänning som sys upp för att förgylla någons vardag. Och så blir den hängande i en butik, dag in och dag ut. Tills personalen tycker den varit en dålig investering och sänker priset med 50 %. Plötsligt är den värd hälften så mycket!
Tänk er själva hur det känns.
Hur ska det gå för den? Ska den få stå där för evigt? En dag kommer det en tjej som tycker den ser ganska fin ut. Hon provar den och överraskas över hur perfekt den sitter. Färgen, modellen och längden sitter där den ska. Som om den är skapt för henne! Säg mig, skulle NI kunna lämna kvar den stackars klänningen som har hittat sitt kall? Denna tjej hade inte hjärtat att göra det. Därför hänger nu den i hennes garderob bland alla andra klänningar.
Men jag gör det med dåligt samvete alltså. För nu måste jag hitta ett par skor till den också…
Om ni inte tror mig får ni titta själv.
Jag säger ju det, den sitter perfekt.
Fler som hängt på Veckans tema (listan uppdateras kontiuerligt)
Yoanna
Sossessa
Carpe Diem
Arto Cious
Hela nyårsdan har jag varit SEG! Kunde knappt sova efter jag kom hem från festen eftersom jag mådde illa och det snurrade som en vindkraftsverk i huvudet. Vaknade med världens törst och sugen på något onyttigt. Drack en stort glas vatten och åt en tallrik chips. Årets första frukost till ära! Jag vet det låter knäppt med ”en tallrik chips”. Det är inte för att vara fin som jag serverar chips på tallrk. Det är mer disciplin. Man äter upp det som finns och inget mer. Tar man direkt från en påse så är det lätt hänt att halva den är borta innan man hunnit säga ”estrella”. Men jag åt inte upp all chips ändå. Jag är inte värst förtjust i chips, inte idag. Några bitar är ok men jag vräker inte i mig en påse som vissa kan göra. När jag gick tillbaka till köket såg jag ett paket micropopcorn. IIIIHHHH! VARFÖR SÅG JAG DEN INTE FÖRUT?
Fy sjutton va gott det skulle smakat! DET hade jag lätt hällt i mig en hel paket. Men jag var alldeles för seg och trött för att poppa det. Det får bli till helgen då jag är nykter igen och kan njuta det. Kanske ska jag öppna min champange/bubbelflaska? Och låna/hyra/streama en bra film också. Lite tända ljus och en stoor Pioneer tv. Fan va grymt det låter. Nu gäller det att smöra för nån som har en Pioneer. Tyvärr så kan jag inte hosta upp drygt 20 000 kr för att köpa en såndan tv. Inte efter nyårsfesten.
Som sagt, hela nyårsdagen har jag legat i sängen och halvsovit. Näe, nu ljuger jag. Snarare så gick jag ner till min kusin runt 13-tiden och sov där. Samma kusin som jag våldgästade på julafton. Undrar om hon börjat bli lite trött på mig? Efter en tupplur sa jag hejdå för att gå tillbaka till mig igen och sova vidare. Haha, fan va social jag var!
Jag hade ambitionen att städa lite grann iallafall. Hade inte tänkt att bli så full och förväntade mig absolut inte det här. Men jag är ju lättpåverkad så det blev som det blev. Bjuder på bild på min fina o oöppnade ”champangeflaska” och en bild på min fina håruppsättning. Bjuder på den dåliga kvalitén. Mobilkameror, ni vet!
Näe, nu ska jag inte babbla strunt utan ska göra nåt vettigt istället.
Jag hann komma fram lagom till att räkna in tolvslaget. Det var massor av folk, fyrverkerier och champangeglas. Då kom jag på att jag har glömt min champangeflaska hemma. Typiskt! Sen drog jag till ett ställe som låg nära och bra. Där träffade jag två kompisar och vi hade det störtkul. Vi sprang runt mellan våningarna med dansgolven och försökte dansa i folksamlingen. Det är inte alls lätt att knuffa,trängas,dansa och springa ifrån gubbar som försöker stajla in sig.
Vi gick vidare till ett annat ställe. Nu i efterhand tror jag faktiskt att jag blev blåst vid entrén. Typiskt mig att bara nicka och säga ja. Där var det roligare musik så vi stannade tills en av oss blev trötta. Då var kl halv 4 något. Ganska lagom tid att ta sig hem igen.
Man kan tro att det är bara för mig och dunsa ner i sängen men så är det inte. Jag kan inte sova när jag druckit lite för mycket. Därför är jag uppe kl 11, äter chips, dricker vatten och bloggar.
Summering av kvällen: Jättekul med ganska lagom alkoholintag Det kunde ha varit bra om jag drack lite mer vatten. Däremot suger det att betala mer i inträde än vad man gör av på vin. Det suger som fan! Tur att det är bara nyårsafton en gång per år. Tur att det finns billigare alternativ under resten av året.
Tack o lov att jag är ledig idag! Ska snart krypa ner i sängen igen med mer vatten o lite musik.
Gott nytt år på er!
Uppdaterad: Idag har bara princip ätit lite, surfat lite och sen legat i sängen hela dan. Orkar inte göra någoting. Det är verkligen blä…! Inga mer fester för mig på ett tag. Och sen har jag ju inte riktigt råd heller…
Shit, va tiden har gått snabbt. Nu är det nyårsafton och imorgon är det ett nytt år. Så har ett decenium gått förbi och aldrig kommer åter. Vad har ni gjort under 2000-talet? Jag har gjort en massa och ingeting. I år har det varit en ganska omtumlande år för mig. Mycket upp och ner gångar. Men det rullar på som vanligt. Livet tar ingen hänsyn till dig, det fortsätter som inget har hänt. Fastän det ibland skulle vara skönt att trycka på ”paus”-knappen då och då. Sånt är livet!
Jag ska inte babbla så mycket.´Har ju en fest att gå på!
Tidigare idag gick jag tillbaka till affären och provade klänningen igen. Ahh, den satt lika fin som första gången! Denna gång var jag smart och tog med mig en tunn bh och testade under. Nja, det såg inte snyggt ut. Bilden under är tagen med bh! Såg till min förvåning att det fanns i svart också. Men jag är en rosa-fantast så kan jag inte ta den svarta färgen. TIllslut bestämde jag mig för att köpa den! Jag hittade en mini-mikrofläck på klänningen … som satt precis på sidan under armhålan. Självklart klagade jag! Inte precis, jag var smart och frågade efter en slittrans ny på lager. Eftersom de inte hade den inne så fick jag 50 kr rabatt! Woho, fynd! Sen gick jag vidare och köpten mig en hårklämma. Tänkte att det räcker med den som accessoar. Den kan jag både ha i håret eller som en brosch till min sjal.
Bilderna är väldigt konstigt placerade men ni ser iaf va det är. Nr 1 är klänningen som jag har på mig. Färgen är lite konstig på bilden. Den är snarare som bild nr 2 och 3 men mindre bländande. Nr 2 är en närbild på midjan som jag tycker är jättesnyggt. Nr 3 är min fina hårklämma/brosch.
Det är lite mindre lila och lite mer rosa i verkligheten.
Idag är det nyårsafton. De senaste åren har jag haft middagar, fester och annat evenemang att göra denna dag. Men i år har jag inget planerat. Tänkte jag skulle dra ner till stan senare i kväll. Därför har jag inte lagt några som helst energi på att hitta något speciellt till kvällens ära. Jag har gått o tittat lite i butiker o så. Tänker välja ut en snygg och enkel outfit för en oplanerad utekväll som denna.
Tills jag såg den…
Klänningen med K. Den var ute i skylfönstret och lyste så fint. En halsterneckklänning i rosa med flätskorg dejaljer runt midjan/bröstet. Den var så fin! Jag var tvungen att springa in och prova den. Av nån konstig anledning hade de bara i storlekarna XXS (size zero is coming to town?!) och S. Väl inne i provrummet hade jag lite svårt att få ner den över bröstkorgen. Det kändes som något var i vägen. Tillslut var jag tvungen att ta av bh:n och då gled klänningen ner.
Ahh, den satt så fin!! Alldeles perfekt runt kroppen.
Perfekt!
Bortsett från bhn förstås. Det kändes verkligen konstigt att inte ha något under klänningen. Jag har alltid lärt mig att det är viktigt med rätt bh som lyfter upp hela paketet. En bh kan alltså lyfta eller sänka en klänning! Det känns kallt och tomt utan bh. Och framför allt så känns det som brösten hänger ner. Nu har jag inga stora saker som kan hänga ner men tanken att vara bh-lös ger ”häng-känslan”. Inte för att mina bröst hänger ner. Absolut inte! Titta själv…
( . ) ( . )
Nu är den stora frågan… VÅGAR JAG GÅ UT UTAN BH?
Härom dan köpte jag en liten sandwich grill (som det så fint heter) att ha på morgonen. Tänkte starta mina mornar med en nyttig,saftig och rykande varm macka till frukost. Nu på eftermiddan så packade jag upp den och läste instuktionsboken. Enligt instruktionsboken ska man smörja lite olja på grillen och även vända smörsidan MOT grillplattorna. Jag gjorde en vanlig skinksmörgås med tomat och senap. Jag var tom. superduper nogrann med att vända smöret utåt. Vilket betydde kladd,kladd,kladd! Men vad gör man inte för sin lilla sandwich grill? När den var redo att användas lade jag i min lilla smörgås och ”stängde” den. Ja, jag försökte göra det iallafall. Vad i helvete?!? tänkte jag. Detta står i boken: ”Pressa samman grillen och knäpp låset vid handtaget. Obs, om handtaget går ej att stänga är det för mycket fyllning. Använd ej otillbörig kraft då detta kan skada grillen”. What the fuck…! Jag vågade inte ens lägga i en ostskiva!! Tydligen var mina brödskivor för tjocka för att det ska stängas helt. Det hela slutade med att jag stod och tryckte lite lätt för att mittendelen skulle bli värmd. Men med min tålamod så fick jag äta halvvarma smörgåsar.
Jaha, vad gör man då när ens brödskivor är för tjocka för den lilla grillen?
Men den är fin att titta på iallafall.
Bild från OBH Nordica
På juldagen var jag bjuden på middag hos ett par vänner. När jag kom dit var min kompis D redan där med en annan kille. D är i min ålder och jobbar inom samma bransch. Vi har kommit i kontakt via arbetet och pratar lite då och då. Dagen till ära hade jag på min en klänning och vinterkängor. När jag gick fram till dem tittade D på mig som om han aldrig hade sett mig i klänning. Fast vid närmare eftertanke så har han faktiskt aldrig det. Alltid har vi båda haft på oss svarta byxor och svart skjorta när vi jobbar. Inte konstigt han reagerade sådär. Jag slog mig ner vid dem och vi började prata om allmäna saker.
Plötsligt så frågade D om jag har en pojkvän. Nej, sa jag. Ah, då kan jag presentera min polare här till dig! sa han. Jag bara stirrade på D och sen på hans kompis. Jag vill inte vara elak men…
Hans kompis ser ut som en blandning av Wody Allen som ung och Stephen Chow…! Dessa två herrar är mina absoluta favoritregissörer men som ev drömprins? Nääääeee! Så jag ignorerade D:s kompis och svarade istället: Nä, det räcker väl att du presenterar dig själv?
Haha, behöver jag nämna att båda två stirrade på mig tills jag började skratta. En del fattar visst inte skämt?
Häromdan hittade jag min gamla dagbok/tankebok. Där skrev jag en hel del dikter. Tänkte att det kunde vara kul att lägga ut några här.
Dikt 1
Vem är du
som kommer om natten
tar min längtan, mitt hopp
och mitt hjärta.
Vem är du
som försvinner utan ett ord.
Kvar är nu
jag
utan hopp och kärlek.
Dikt 2
I mitt hjärta finns ett rum,
som bara är för dig.
Vart jag än tar vägen,
så finns du här
hos mig.
Dikt 3
Vad vore blommor utan solsken?
Vad vore bina utan blommor?
Vad vore jag utan dig?
Ps. Jag har skrivit en del dikter själv. Andra har jag skrivit ner från olika tidningar osv. Många har jag angett källa men långt ifrån alla. Det kan hända att jag har tagit mig friheten att kalla dem ”mina”. Ds
